Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
de han. Vi bade blott rest ett litet stycke, då
han tillslöt. sina ögon och bad mig stöta på sig,
när vi passerade något vackert; jag gjorde det ett
par gånger, men så utbad han sig, att jag blott
skulle stöta på honom, då det kom något aldeles
utomordentligt skönt. — Jag lät honom sofva.
Vid Assisi, den heliga Frans stad, besökte vi
kyrkan del Angeli; Signoran skulle der gå till skrift.
Vår engelsman lät ensam föra sig omkring för att bese
märkvärdigheterna, ”ty han såg icke välisällskap,”
yttrade han. Munken, som förde honom omkring,
fick hvarken penningar eller tack. ”De karlarna
bafva intet annat att göra,” sade han, då Signoran
förebrådde honom det; från detta ögonbilck blef
förhållandet mellan dem mera kallt, och ingen fyr-
stämmig sång ljöd mera från vagnen.
Aldrig förr har jag träffat någon menniska
med en sådan — hvad skall jag kalla det — en
sådan makalös oförskämdhet; alla skulle lefva för
honom, alla inrätta sig efter hans bedqvämlighet,
aldrig sade han en compliment, utan att deni hans
mun förvandlades till en grofhet. Jag kom till
slut i hans sällskap att tänka på sagan om den
elaka stjufmodren, som, då hon såg guld oth ro-
sor flöda ur sin stjufdotters mun, när denna vände
tillbaka från brunnen, hvari hon först hade kastat
henne, i ögonblicket kastade sin egen elaka dotter
deruti; men då denna kom upp igen, var hon myc-
ket värre än förut, och vid hvart ord hon sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
