Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS
427
hoppade en groda eller: ödla utv munnen. Ju mera
jag såg på Engelsmannen, ju mer jag hörde ho-
nom tala, desto mer blef jag öfvertygad om, att han
var köttslig broder till stjufmodrens elaka dotter.
Huru gjorde han oss icke aftonen ohehaglig
i det fredliga Spoleto, der elden brann så treflig i
kaminen, der musiken ljöd så vackert från gatan
och folket jublade utanför kyrkan: ”eviga Madonna!
eviga Jesus Christus!” Förrän solen var uppe voro
vi åter i vagnen, och så länge det var rätt mor-
gzonkyligt hade jag min plats ensam. Vädret var
grått, men bergen voro vackra; många träd stodo
aldeles gröna. Den ena lilla byn efter den andra
reste sig opp öfver oss; de lågo som Sphinxer på
berget och tycktes fråga: ”vet du hvad som här
lefver och rörer sig!” — Vi foro förbi. En tigger-
ska knäföll på vägen och kysste jorden; vi foro förbi.
Vi mötte beväpnade soldater, som omringade en kärra,
på hvilken lågo fyra fängslade röfvare, kraftfulla,
svartskäggiga män; en gammal käring satt hos dem;
hon åkte baklänges, nickade åt oss och syntes rätt
munter; vi foro förbi. — Vi voro i Spoleto.
En förskräcklig karl, i smutsig blå kappa och
med en liten röd calott på det okammade håret,
närmade sig vagnen; jag tog honom för en tiggare
och visade honom till sällskapet i vagnen; ban när-
made sig först på den ena sidan, och sedan på den
andra, men på hvarje ställe blef han afvist.
PR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
