Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
och plockade blommor, brusar nu och måhända
för alltid Tivolis största cascad. Till den vandra-
de vi från grottorna, men vi måste först upp igen
åt. den ojemna fuktiga trappan, vi måste åter hål-
la oss i de friska .myrtengrenarna nära aferunden,
och just här släcktes facklan; den tankan genom-
for migatt, vi måste blifva häri natt, vi måste sätta
oss i häcken, och ej flytta en fot ur stället, annars
äro vi dödens barn. Nu följde ett tyst kort ögonblick ,
facklan svingades i luften, stöttes derefter mot klipp-
grunden och flamman blossade svagt, snart lyste
den herrligt. Jublande vandrade nu vägvisarn raskt
fram på en bredare stig. Efterhand fick allt här ut-
seende af konstens inverkan.’ Här voro starka led-
stänger och murade trappor, hvilka gingo stelt ned-
åt; facklan lyste utöfver gallret; en sky af vat-
ten upplöst till ett fint regn höjde sig öfver oss.
Som den hvitaste mjölk störtade hela floden i det
svarta svindlande djupet. Vi genomvandrade ett
långt hvalf, hvarest floden har sitt nya läge och
hvarigenom den med pilens snabbhet närmade sig
fallet. Här var ej något räcke, facklan upplyste
strömmen, brinnande bö kastades deri, och det seg-
lade med foglens hastighet; man var nära att svind-
la dervid., jag kände alla neryer angripna, kallsvet-
ten trängde fram på min panna, jag måste hålla
mig fast vid muren, och en stund häfta ögat på
det fasta hvalfyet öfver oss. Det var omöjligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
