Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fackelljuset visade oss ingen botten, vattnet dånade
ganska nära. Vi måste hålla oss fast vid de gröna
häckarna för att icke störta ned i djupet. En trap-
pa, danad af klippblock, förde. oss snart till Sirener-
nas grotta. Vi måste ropa af alla krafter, om vi
der skulle kunna höra hvarandra. Vattenfallen stör-
tade genom grottan med nästan döfvande dån. I
hast tändes eld i en hop hö, den klara flamman
upplyste hålan, allt dröp af vatten, de phantastiskt
förmade klipporna, det ojemna golvet, det röda
eldskenet spelade på den hvita vattenpelaren, som
med ljungeldens fart störtade från den oerhörda
köjden, och åter banade en väg genom klippan.
Vägvisaren kastade brinnande hö ut på den brusande
strömmen, och höet lågade ännu då vattenhvirfveln
ryckte det med sig i den gapande afgrunden; ett
kort ögonblick upplyste det föross den djupa byirfveln.
Här från en af de glatta stenarna, der nu är
anbragdt en liten tvärbjelke, slintade för ett par år
sedan ’én ung Enogelsman och försvann för evigt.
Den nu regerande påfven, Gregorius den Sextonde,
har för att icke staden skall blifva undergräfven al
de många vattenfallen och plötsligen störta tillsam-
mans, gifvit floden Anio ett nytt aflopp, som bildar
cascaderna; och bäraf har uppkommit ett vattenfall,
som i storhet öfverträffar alla de andra. Då jag
1334 besökte Tivoli var detta verk under arbete
det fullbordades två år sednare. Der jag då gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
