Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
ma-Malibran der, som vore hon sånggudinnan sjelf;
hon afskar den friska ekqvisten och sången ljöd —
ja, det var den högasånggudinnan sjelf! så hade jag
aldrig förr hört sjungas! det var såsom om hjertats
djupaste känslor hade uppenbarat sig i toner; mitt
bröst utvidgade sig dervid; jag kände en ofrivillig rys-
ning såsom vi alltid känna, när något gudomligt
uppenbarar sig för oss. — Hon tystnade och en storm
af jubel uppfyllde hela huset, men der hördes ock-
så en skärande pipa, en enda, men dess hvissling
genomträngde allt ; afundsamhetens orm hväste mot
sångens drottning. Hundrade händer knötos mot
den, tusende stämmor mäktade ej öfverrösta den.
Men jag hade blott öga och öra för henne! Hvilken
sång, hvilket spel, och det var en skön qvinna jag såg!
— eviva la divina! genljöd det från hvarje hörn af
det öfverfulla, stora huset! Blommor regnade ned om-
kring henne och mellan blommorna hväste ormen.
Jag hörde Malibran sedan i ”la pruova,)” —
hvilket lif, hvilken själl Alla blefvo hänförda!
det var ett jubel, ett äkta Neapolitanskt jubel, och
om detta har man intet begrepp i Norden! — Stäm-
morna korsade hvarandra med de lifligaste utrop;
hundrade röster föllo in och sjöngo themat af den
slutade sången, och i sin hänförelse trodde de, att
de också kunde sjunga! Alla ögon flamma; man
springer upp på bänkarna; der klappas med hän-
der och fötter; blommor, verser, kransar, ja, lef-
vande dufvor flyga från logerna och parterren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
