Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På samma årstid som nu var det jag den
gången hörde Malibran i Neapel. Allt hade då ny-
hetens doft; en sydländsk värme och glans låg öf-
ver det hela, och nu — huru förändradt! Den
gången stod dag för dag en pelare af rök från Ve-
suvs krater; nattetid förvandlades den till eld; kro-
nan, stammen och rötterna, det hela speglade sig i
den klara viken. Nu deremöt låg ett töcken öfver
kratern; kämpen sof derinne.
Den gången såg jag ”den blåa grotta,” hvars
djup är det lysande vattnet, hvars väggar täfla i färger
med åkerblommans blad, grottan, den ingen skald
förmår skildra, ingen målare visa oss; nu var den al
storm och sjögång så godt som beständigt stängd.
Vesuyv, Capris grotta och Pompeji, de dödas
stad, voro: för mig Neapels tre underverk; och af
dessa helsade mig nu, i oförändrad gestalt, blott
de dödas: stad. Af hvad min erinring prisade och
besjöng i Neapel, återfann jag nu blott det,som till-
hörde de döda. 1 de dödas stad tänkte jag på de
döda, tänkte jag på Malibran-Garcia, sångfogeln, i
hvars toner jag funnit uttryck för allt hvad min själ
den gången kände för Italiens under och fägring
Italien och Malibran voro för mig beslägtade som
ord och melodi till en älskad sång; man kan ock-
så skilja dem åt! — och nu var hon död! — hon,
som i så mycket af det vi beundre var beslägtad
med Byron, fonn sin död i det land, som gaf ho-
nom lifvet.
fa | 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
