Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
hvilade naturen och konsten vid mitt hjerta, här
kände jag ingen saknad, utom den, att ej alla mi-
na älsklingar kunde dela denna syn med mig.
En solnedgång, sedd häruppe, är det mestupp-
höjda jag känner! Jag bar sett en sådan här,
jag såg den på trapporna till Parthenon; allt var
öde och dödt bort emot Hymettos, svarta roffoglar
flögo hän öfver dalen, der en ensam hvit kolonn
står; en åsna skrek der nere såsom schakalen skri-
ker, solen sjönk ned bakom Salamisbugten, och
bergen strålade i de starkaste färger; Aegina var
blå såsom de friskaste violer. Samma färger, sam-
ma bergformer, som jag såg, hade Plato, Socrates
och de andra fornverldens store sett, från samma
ställe. Det var samma scen de beträdde; jag kän-"
de ett ögonblick en tanka såsom om jag varit för-
flyttad tillbaka i tiden för dessa stora minnen och
händelser. Solen sjönk ned, och utan skymning
blickade de glimmande: stjernorna fram öfver de
gigantiska tempelruinerna! Naturen och konsten
liksom hvilade vid mitt hjerta och jag kände, att
Guds verk är evigt, då menniskans faller i grus, men
ur begge indrack jag en lefvande poesi, hvilken, om
Gud låter den blomstra och dofta, skall vederqvicka
menniskors hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
