Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[34
NE
fa
Solen lyste på det hvita marmorlejonet, hvilket
de vilda vexterna höllo fängsladt; solen lyste på den
vackra, vemodige Greken, som sjöng, och på det
vidsträckta landskepet, som var en bild af storhet
och ödslighet. Den melankoliska tonen i visan
låg utbredd öfver hela naturen, den trängde in i
vår tanka och försvann icke derur, då vi betrakta-
de den ensamma hyddan, som fick allt sitt ljus ge-
nom den öppna dörren; hustrun stod och fäktade
med att få några svarta kakor utur den heta askan
midt på golfvet; i hvarje kaka hade man i anled-
ning af påsken inlagt ett brokigt måladt ägg. Man-
nen stod likgiltig och såg hustrun arbeta; en liten
gosse lekte i dörren; jag gaf honom en skilling:
han log förnöjd och sade mig sitt namn, Demetri.
Det svarta brödet med de brokigt målade äggen
var hans högtidsglädje, han var lycksalig derölver
och väntade med otålighet den timma, då de skul-
Je tagas ur askan. Den svarta hyddan var hans
paradis, marmorlejonet hans ridhäst; på dess rygg.
hade hans moder ofta satt honom, medan hon ploc-
kade vilda bär kring murarna af den ödelagda kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
