Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
var det vår heliga påskhögtid, och jag bar Ana-
stasia på min rygg, ty min moder var sjuk, så att
vi endast kunde gå långsamt, och det var långt, in-
nan vi kommo till hafvet och Lepanto-viken; Vi
trädde in i en kyrka, som strålade af bilder på
gyllene botten; englar var det, och så vackra! men
mig syntes dock, att vår lilla Anastasia var likaså
vacker. Midt på golfvet stod en kista, fylld med
rosor; det var Herren Christus, som låg der så-
som sköna blommor, sade min moder, och presten
förkunnade: Christus är uppstånden! Allt folk kysste
hvarandra; hvar och en höll ett tändt ljus i sin
hand; jag sjelf fick ett, den lilla Anastasia ett;
säckpiporna ljödo; männerna dansade hand i hand
från kyrkan och utanföre stekte qvinnorna påska-
lam; vi blefvo inbjudna, jag satt vid elden; en
gosse, äldre än jag, fattade mig om halsen, kysste
mig och sade: ”Christus är uppstånden!” således
möttes första gången vi begge, Aphtanides och jag.”
”Min moder kunde binda fisknät; detta gaf här
vid hafsviken en god förtjenst, och vi uppehöllo
oss en lång tid vid hafvet, — du sköna haf, som
suckade tårar och påminte med sina färger om
hjortens gråt; än var det ju rödt, än grönt och
åter igen blått.”
”Aphtanides förstod att styra en båt, och jag
med min lilla Anastasia satt i båten, som flöt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
