Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
vattnet. som en sky i luften; när solen sjönk ner;
blefvo bergen mera mörkblåa, den ena bergssträckan
tittade öfver den andra, och längst borta stod Par-
nas med sin snö; i aftonsolen lyste bergstoppen
som ett glödande jern; det såg ut, som om skenet
kom inifrån, ty det lyste länge i den blåa glänsande
luften, långt efter solens nedgång; de hvita sjö-
foglarna slogo med sina vingar på vattenytan; an-
nars var allt här så stilla som vid Delphi mellan
de svarta fjellen. Jag låg på min rygg i båten,
Anastasia satt på mitt bröst, och stjernorna öfver
oss lyste ännu starkare än lamporna i vår kyrka;
det var samma stjernor, och de stodo alldeles på
samma ställe öfver mig, som när jag satt vid Delphi,
utanföre vår hydda. Jag tyckte mig slutligen vara
der ännu! — då plaskade det i vattnet och båten
guppade starkt. Jag skrek till högt, ty Anastasia
var fallen i vattnet; men Aphtanides var likaså snabb,
och snart upplyftade han henne till mig. Vi togo
hennes kläder af, vyredo vattnet ur dem och på-
klädde henne så igen; detsamma gjorde Aphtanides
med sig sjelf och vi blefvo derute tills kläderna
åter blefvo torra; ingen visste om vår förskräckelse
för den lilla fostersystren , hvars lif Aphtanides ju
nu hade del uti. — Det blef sommar! Solen
" brände så hett, att löfträden vissnade; jag tänkte
på våra kära berg, på det friska vattnet derinne;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
