Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menter; det klingade förunderligt som presternas
legender; jag såg med en slags vördnad upp till
honom.”
”Hvad du vet mycket!” sade jag, ”hvad du
kan berätta!” |
”Du har likväl en gång berättat mig det vack-
raste, sade han. Du har berättat mig hvad som
aldrig går ur mitt minne, det vackra gamla bruket
med vänskapsförbundet, ett bruk, som jag riktigt
har mod och lust att följa. Broder, låtom oss, lika-
som din och Anastasias far gjorde, gå till kyrkan;
den skönaste och oskyldigaste flicka är Anastasia;
hon skall viga oss tillsamman! Ingen har dock en
skönare plägsed än vi Greker!”
”Anastasia rodnade såsom det friska rosenbla-
det; min mor kysste Aphtanides.”
”En timmas väg från vår hydda låg den lilla
kyrkan; en silfverlampa hängde framför altaret.”
”Jag hade mina bästa kläder på; i mitt bälte
sutto knif och pistoler. Aphtanides hade sin blåa
drägt, sådan Grekiska sjömän bära; cen sill
verplåt med Guds moder hängde på hans bröst;
hans skärp var kostbart, sådant blott rika herrar
kunna bära det. Hvar och en såg nog, att vi båda
skulle till en högtid. Vi gingo in i den lilla ensamma
kyrkan, hvarest aftonsolen sken genom dörren in
på den brinnande lampan och de brokiga bilderna.
Vi kväföllo på altarets trappsteg, och Anastasia ställ-
de sig framför oss; en lång hvit klädnirg hängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
