Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
Nä
371
döda på däcket, och sjön gick öfver hela skeppet,
så att alla blefvo alldeles genomvåta, och under allt
detta kringflaxades vi af hafsmåsar, hvilka kommo
som den osynliga dödens bevingade timglas. Hvar-
je planka i skeppet knakade; vi foro än från stjer-
norna ned i djupet och än åter upp mot desamma.
Ändtligen kom jag i min koj. Allting: stör-
tades omkull, allting knakade; jag hörde styrman-
nens pipa, officerarnes kommando, bullret af luckor-
Da, som stängdes, huru stängerna sprungo, huru
sjön slog mot skeppet, så att det hejdades i sin fart
och hvarje planka våndade sig. En person bredvid mig
anropade Madonnan och alla helgon, enannan svor;
jag var öfvertygad om, att vi gingo döden till mö-
tes, och då jag rätt tydligt tänkte" derpå, blef jäg
lugnare till sinnes. Min tanka var hos alla mina
älsklingar i Danmark! ”Huru mycket hafva de ej
gjort för mig och hur litet har jag ej uträttat!”
Det var: den sorg, som låg djupt i mitt hjerta. Jag
tänkte på mina vänner; ”Gud wvälsigne och glädje
dem!” var mitt tysta testamente; ”låt mig i en annan
verld verka det som jag ej här kunde! allt hvad
man hos mig värderar var ditt! allt har du gifvit
mig! — ske din vilje!” och jag tillslöt ögonen;
stormen susade öfver hafvet, skeppet bäfvade som
en sparf för väderilen; men jag sof; sof af lekam-
lig trötthet och vid en god engels förbön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
