Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re Nn
Ra
377
På rosenhäcken var en blomma skönast bland
dem alla, och för den sjöng näktergalen sin kär-
leks smärta, men rosen var tyst; icke en dagg-
droppe låg såsom en melidandets tår på dess blad;
den böjde sig med sina grenar öfver några stora
stenar.
”Här hvyvilar jordens störste sångare!” sade
rosen; ”öfver hans graf vill jag dofta; på den vill
jag strö mina blad, när stormen sliter dem af!
Hiadens sångare blef stoft, detta stoft, hvarpå jag
spirat upp! en ros på Homäros’ graf, är för
belig till att blomstra för en fattig näktergal?
Och näktergalen sjöng sig till döds.
Kameldrifvaren kom med sina lastade kame-
ler och sina svarta slafvar; hans lilla gosse fann
den döda fogeln, och han jordade den lille sånga-
ren i Homäros” graf, och rosen bäfvade i vinden.
Aftonen kom och rosen slöt sina blad tätare till-
samman och drömde, — att det var en vacker sol-
skensdag; en skara främmande frankiska män kom-
mo; de hade gjort en pilgrimsresa till Homäros
graf; bland de främmande var en sångare från Nor-
den, från dimmornas och norrskenets hem, han
bröt rosen af, pressade den i en bok och förde
den sålunda med sig till en annan verldsdel, till
sitt aflägsna fidernesland. Och rosen vissnade af
sorg och låg i den trånga boken, som han öppna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
