Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
emellertid var månsken och att den Osmanniska
polis-stadgan, till och med under dessa omständig-
heter, bjöd en hvar, som går ut sedan solen är nere,
att bära ett ljus i en lykta, såvida Ban icke vill
arresteras, ansåg jag icke för det behagligaste; men
jag måste finna mig deri, ty hvarken månskenet
eller polisförfattningen lät förändra sig. En ung
Ryss, Aderhas, och jag slöto oss till hvarandra,
och utan någon ledsagare, blott försedda med ljus
i en stor papperslykta, vandrade vi åstad för att
se-illuminationen till prophetens ära. Vi gingo ge-
nom en af Peras trånga sidogator, och ett skåde-
spel låg framför oss, så storartadt, så phantastiskt
och vackert, som man i Norden blott kan se det
i en förunderlig dröm. Från den husrad, der vi sto-
do, och djupt ned emot hafsbugten, sträckte sig
en kyrkogård, det vill säga en cypresskog med sto-
ra, täta träd; den kolsvarta natten hyilade härinne.
Öfver ojemna backar, beständigt nedåt, under de
höga träden, slingrar sig en gångstig, som menni-
skans fot och hästens hof hafva banat, än trång mel-
lan: grafmonumenter, än hän öfver kullfallna graf-
stenar. Här och der rörde sig en röd eller blå
lykta, hvilken snart försvann och snart åter blef
synlig i den mörka bakgrunden. Några hus ligga här
enstaka på kyrkogården; ljuset lyste från de öfversta
fönstren eller ock bars det ned på den öppna altanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
