Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
Fraokerne. Vi aftogo våra hattar och helsade;
soldaterna ropade högt: lefve kejsaren! men ham
gjorde icke den minsta rörelse: till återhelsning.
”Hyarför helsar han ej på oss tillbaka?” frå-
gade jag en ung Turk vid sidan af mig; ”han såg
ju, att vi aftogo hattarna!” ”Han betraktade er,”
svarade Turken, ”han betraktade er mycket noga!”
Dermed skulle vi vara nöjda; det var så godt
som den bästa helsning. Jag sade Turken, att
alla Frankiska furstar helsade med blottadt hufvud,
alldeles såsom vi helsade dem. Detförekom honom
som en saga. Paschar och andra rikets Store
följde efter honom, samt frankiska officerare i Turkisk
tjenst, och derpå en skara af folket, Turkar och
Turkinnor, slutade tåget. Det blef en trängsel, ett
sorlande! Halfnakna gatpojkar med utslitna tur=
baner, gamla tiggarkäringar, beslöjade med trasor
men i saffianstofflor och med brokiga byxor, boxa-
de sig skrikande fram mellan hvimlet. Allah Ek-
ber») skrålade de, när soldaterna satte gevärs-
kolfven emot dem.
Hela gatan var en brokig flod af mössor,
turbaner och slöjor, och på begge sidor rörde sig,
som säfväxter vid flodstranden, de blänkande bajo-
netterna.
—
+) ”Gud är stor.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
