Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men dess utseende var, likasom gästernas, högst
uselt; på den framspringande altanen lågo några
Turkar, hvilka rökte sin pipa, drucko sitt kaffe.
och tycktes icke taga någon notis om oss främmande;
Ett par förskräckligt trasiga karlar med långt
skägg, turban, koftan och saffianstofflor gingo på ga-
tar. och samlade skarn till bränsle, ty träd finnes
här ej på många mils afstånd.
Tätt vid staden voro icke obetydliga lemnin-
gar af Trajani mur, hvilken skulle hafva sträckt
sig här ifrån Svarta hafvet till Donau; så vidt vi
kunde se omkring, upptäckte ögat blott hafvet och
den omätliga steppen; icke ett hus, icke röken från
en herdes’ bloss, inga boskapshjordar, ingen lef-
vande varelse syntes; allt var en oändelig grön slätt.
Nära intill staden voro några fläckar, utan all inhäg-
nad, der säden växte, icke högre än gräset och
med lika färg.
Jag vandrade till hafvet; nära intill detta var
en död stork det första mitt öga föll på; den låg
med sin ena vinge utsträckt och halsen böjd; jag blef
helt vennodig vid dess betraktande! Storken har alltid
varit för mig den interessantaste fogel; den låg i
mina tankar, då jag var barn, den spökar ju i
mina romaner och sagor, och den var nu det för-
sta, som jag såg, då jag öfver hafvet vände hem-
åt; den hade knappt uppnått dessa kuster förr än
den dött En vidskeplig tanke bemäktigade sig mig,
och ingen kan säkerligen i hela sitt lif göra sig fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
