Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
honom; hon står i sitt eget hus ödmjuk och tje-
nande; hon uppasssr sin man och gästerna; hon
står med korslagda armar nederst vid bordet och
väntar, för att vara tillreds och uppfylla deras önsk-
ningar. Så är det i bondens hydda, så är det i
furstens slott.
Som ett charakteristiskt kännetecken på folket
och culturen visa sig här straxt på gränsen åtskil-
liga vakthus, som ligga hvarandra så nära, attsol-
daterna kunna ropa öfver till hvarandra.
På Wallachiets flacka gräsfält, med sina mot
Donau murade vallar, låg en usel lerhydda utan
fönster; den hade rörtak och en skorsten af rör,
men hög och rymlig som om den varit ett litet
torn på taket; karlar i långa skinnrockar utgjorde
gruppen här. På Bulgariska sidan, der naturen
hade ungefär samma charakter som i Wallachiet,
låg ett svart stenhus, likt våra potateskällrar. En
tjock Turk i tröja, med hållning såsom en mops,
hvilken skall stå på bakbenen, var gränssoldat. I
Servien deremot voro bergen bekransade af skogar;
hvarje träd var värdigt att innesluta en dryad.
Vakthuset var ett vanligt hvitt hus med rödt tak;
allt 1og så lifligt och grönt derintill; soldaten wisa-
de sig till hälften krigare till hälften herde.
”Farväl Bulgarerland !” ropade vi och gledo
fram under Serviens skogar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
