Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
na
dande hett. Madamen fick det ena vattenglaset efter
det andra och hon tog kamfertdroppar på socker;
jag är viss på, att hon hade: svimnat, om honicke
varit säker på, att skeppet under tiden skulle flyga
iluften. . Den nästa stad vi passerade, var Panscowa,
en stad, om hvilken man berättar, att det derstö-
des är ett bruk, att unga och gamla, ja sjelfva de
fattiga sminka sig. När damerna der gråta öfver
en roman, skall man kunna räkna alla deras tårar,
hvilka synas såsom rosenröda fläckar på bokens
hvita blad... Solen gick ned, det var ännu en qval-
mig hetla; nymånen stod tänd likasom öfver Bel-
grads fästning; på Tyska sidan blixtrade det starkt.
Några ljus rörde sig på kusten; viskjöto förbi den
brusande Sawa, det var alldeles mörkt. Några mi-
nuter derefter lågo vi stilla upp vid kusten utanför
Semlin, den första Österrikiska staden på vår högra
sida. Floden Sawa utgör här gränsen mot Servien;
härifrån skulle vi således lemna militärgränsen och
genomskära sjelfva Ungern. Alla ångfartygen ligga
vid Semlin två nätter och en dag; här var alltså
god tid för oss att säga farväl till den sista staden
med minareter. Madamen ville emellertid icke blif-
va öfver natten på ångfortyget; hon hade en släg-
ting i Semlin, hos hvilken hon tog in, ja — hon
uteblef alldeles, hon gick till lands med någon
lägenhet.
Det var morgon, allt låg i solljus! nejden är
flack, till venster en äng med vakthus, uppförda på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
