Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varm. Den stackars madamen hade det ännu he-
tare än vi; hon hade hängt sin stora shawl öfver
sig, så att hon hvarken kunde se eller höra, och
satt med klappande hjerta och väntade på det sto-
fa luftsprång, som skeppet skulle göra. Jag föreslog
henne att stiga ned i damernas kajuta, men hon
svarade nej med handen, ty tala kunde hon ej me-
fa. Raskt foro vi mot strömmen längs med Ser-
viens oändliga skogar, hvilkas grönska började att
trötta mig; jag kände längtan efter ett parti af At-
ticas nakna berg, eller till och ined ett stycke Jut-
lands-hed. Ovädret var alldeles förbi, då vi pas-
serade den Turkiska fästningen Semendria, hyilken
bildar en triangel, är befästad med murar och har
många torn, de flesta fyrkantiga, några runda, alla
förfallna, likasom ringmurarna; det var icke tänk-
bart, att detta skulle föreställa en fästning i wår
tid; på ett torn bestod taket blott af lösa läkten,
och man såg Guds himmel emellan dem; tyå Turkiska
soldater sutto i en öppen tornglugg på en bjelke
och stirrade efter oss; de voro de enda lefvande
vi sågo i hela den långa, förfallna byggnaden.
Sjelfva staden var obetydlig; en liten trädminaret,
hyilken var hvitkalkad, var hela prydnaden; denna
tryckande luft, denna matthet, man kände —— ja
det såg ut, såsom om sjelfva fästningen afledsnad
och olust skulle: falla tillsamman. Donaus böljor voro
alldeles gula; på däcket satt folk och sof med para-
plyer öfver sig. Allt hvad vi vidrörde, var glö-
mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
