Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
XIV.
Donau-resa från Pesth till Fien.
Ångfartyget Maria Anna afgår tidigt på mor-
gonen till Wien; vi stiga ombord; det lilla farty-
get är öfverfullt af menniskor; i rask fart går det
mot strömmen bort förbi badhusen, der plankver-
ket svigtar under tyngden af halfnakna krigare, den
ene omsvept med ett lakan, den andre i en skjor-
ta; — men nu äro vi förbi.
Längs dessa stränder sträckte sig en gång öde
urskogar; en ensam hydda af jord och grenar
låg vid den svallande floden, Waiz hette dess from-
me eremit; minnet af honom lefyer nu endast i
namnet på staden, hvilken helsar oss med kyrkor
och promenader. Det är Waizen. Legenden för-
mäler, att kort före slaget vid Mogyrrod redo fur-
starne Geisa och Ladislaus : genom urskogen här
och talade om härens uppställande i slagtordning,
plötsligt ropade Ladislaus? ”såg du intet? medan
vi samtalade, kom från himmelen en engel, som
höll en krona öfver ditt hufvud; nu vet jag, att
du segrar!” och Geisa svor: ”är Gud med oss, och
din syn uppfylles, då bygger jag en kyrka på detta
ställe!” Fienderna flydde; och här vid eremiteng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
