Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomgrep vår känsla under detta sorgliga skifte. Men
dödsengeln tycktes omsider sjelf röras till medlidandet,
lyfte åter sina vingar och vek bort ifrån dem, hvilka han
så länge hotat. De tjocka, mörka skyar, hvilka han
sammandragit öfver både Konungaborgen och Landet,
skingrade sig, solen gick åter upp på vår himmel, och
våra bjertan höjde sig med innerlig tacksamhet upp till
lifvets fader och frälsare. Och vi täcke icke blott för
räddningen, ty sorgen förunnade oss en blick in i
Konungafamiliens inre verld och den möttes der af en sällan
åskådad rikedom af from undergifvenhet, af tålamod, af
kärlek och af tro. Den hårda pröfningen genomgecks
så, som religionen bjuder och den kärleksfulle
menniskokännaren med hugnad vördar. Döden utkräfde dock
ett dyrt offer, och detta var den älskvärde ibland de
älskvärda, den så allmänt och ömt älskade och så bittert
sörjde Prins Gustaf. Han hade nyss fyllt sitt tjugufeinte
år och befann sig således i den vigtiga tidpunkt af
lifvet, då ynglingaålderns utvecklingsact vanligen är
fulländad och den mognade manlighetens period börjar.
Denna tidpunkt är i allmänhet en af de betydelserikaste
epocher i personlighetens historia, och olycklig den, som
kan betrakta den utan deltagande, utan kärlek, ulan
verklig vördnad Enligt lifvets ordning, framträder då den
förnämsta uppenbarelsen af dess heliga inre,
blomningsactens högsta och ädlaste form. Men lifvets ordning
blir i de flesta fall störd och förvriden derigenom, att
redan i tidigare åldrar det ondas magt genomgriper
utvecklingen, i följd hvaraf blomningen antingen uteblifver
inom det högre lifvet eller ock blir ful och motbjudande,
stundom verkligt afskyvärd. Detta är ett ibland de
vidrigaste skådespel som någonsin kunna träda fram inför
menniskovännens blick. Han får dock, vare det sagdt
med den djupaste bedröfvelse, alltför ofta åskåda det,
och då förvrider sig för hans tanke lifvets eviga sanning
till en dunkel, oupplöslig gåta, och med en nästan för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
