Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tviflande känsla hör han huru dess harmoni upplöser sig
i skärande missljud. Hos andra deremot framträder
blomningen i sköna, bjert prunkande färger. Aningen om
menniskans bestämmelse genomtränger känslan med en
glödande värma, och uppfattas af den rika fantasien
under idealets sköna bild. Viljan och hoppet
genomträngas af ett djerft mod, och drifne deraf begära de unge
af himmelen underverk, på det deras skimrande, men
obestämda aningar måtte snart gå i fullbordan, och deras
kärlek antager ofta skepnaden af ett bittert, hat emot
hvad de, ej sällan med djup förvillelse, anse för ondt.
Desse unge män stå på passionernas glödande vulcan,
och ofta nog uppstiga derifrån daemoner, som förskapande
sig till ljusets englar förmå nedrycka dem i förderfvet
och förvandla dem till mensklighetens fiender, till
öfvermodiga förtryckare eller vildsinnta förstörare. Men då
troheten till det goda skyddar dem emot detta affall, och
blomningen får öfvergå till mannakraftens ädla frukt,
blifva de de starke i samhället, det godas stridsmän,
sanningens förkunnare och mensklighetens räddare och
vårdare i faror och nöd. Men icke heller till denna
class af ynglingar hörde Prins Gustaf. Hans själs
blomning liknade den silfverhvita liljans och var, så vidt
menniskor kunna se, utan fläck. Så långt betraktarens
blick kunde framtränga i Hans inre, funnos der inga
skuggor, som hindrade den klara återspeglingpn af
himmelen och ljuset. Han älskade sanningen och sökte den
med flitigt arbete inom flera allvarsamma
forskningsområden, men alltid med uppåt rigtad blick emot ljusets
eviga källa. Han längtade dit, och denna Hans längtan
skänkte åt hela Hans väsende en egenartad ljuf mildhet,
och gaf sig understundom luft i sköna, aningsfullt
ljudande toner. Såsom man efter Hans bortgång fått flera
anledningar att tro, hade Han i slutet af sin lefnad
någon aning om sin snart förestående död, men detta gjorde
Honom icke dyster eller grubblande, utan tvärtom måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
