Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, i följd af delta menniskornas öfvermod, bär alltför
många spår af menskliga både förvillelser och
förbrytelser, är den dock, så länge den lef\er och har bestånd,
en uppenbarelse af det mensklighetens gemensamma lif,
som innehåller vårt slägtes högsla, af den enskilda
menniskans vilja och anspråk oberoende, lag. Men hvad var
det, som hos samhället utgjorde det egentliga föremålet
för Carl Johans vördnad? Det gamla, säger man
vanligen; men delta är alldeles falskt. I vårt land har
aldrig funnits någon, som i lika hög grad som Han
omedelbart åskådat och med sin personliga erfarenhet införlifvat
förgängelsens magt öfver samhället, i hela dess förfärliga
storhet, sett huru den sträcker sig icke allenast till alla
menniskorverk, utan äfven till lifvets egna producter, till
den timliga varelsens alla gestalter. Men just derföre,
att Hans insigt uti förgängelsens säkerhet och magt, var
så tydlig och djup, måste Flan äfven vara öfvertygad
derom, att rnenniskans företag att sjelf gripa sig an med
förstöringens verk är icke allenast alldeles obehöfligt,
utan äfven, emedan svårligen någon kan egna sig deråt
utan sidvördnad för det heliga, till sin inre grund icke
annat än dårskap och brott. Tvertom åligger det
samhällets värdare, att med vördnadsfull kärlek omfatta det
vardande nya och till beskydd af dess utveckling
omsorgsfullt vårda det förfallande gamla, så länge dess lif
ännu räcker. Den vördnad åter, som utgör den lefvande
och bestämmande principen i ett sådant politiskt system,
måste uppkomma genom ett djupt uppfattande af den
eviga grundkraft, ifrån hvilken allt som varit, är och
varda skall, med inre nödvändighet utgår. Då
menniskan åter emanciperar sig ifrån denna nödvändighet, icke
mera tror på lifvet utan sätter sin vilja och sin kraft
i dess ställe, tager hon ej blott förstöringen i sin egen
hand, utan företager sig äfven att sjelf göra det nya,
hvilket i följd deraf blir utan inre verklighet och
kortlifvadt såsom årets, ja! stundom såsom dagens skiften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
