Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med vördnadsfull och verkligt längtande aning älskade
Carl Johan den förädlade mensklighetens vardande
blomma, men Han kände djupt, att det icke är åt
menniskohand förunnadt att i förtid bryta den knopp, som ännu
omsluter den. Detta ingrepp har oräkneliga gånger
under loppet af mensklighetens historia blifvit, dels af
det ovisa nitet dels af den våldsamma handlingens lusta,
ej blott försökt utan äfven verkställd», men följden deraf
har varit den, att blomman den ena gången efter den
andra vissnat, och den stam, ur hvilken den skjutit upp,
har ofta sjelf derjemte gått under. Förstå åter
samhällets vårdare sitt kall och blomman får ostörd uppnå den
mognade utvecklingens dag, skall knoppen då öppna sig
af sig af sig sjelf, det yttre skalet falla bort sedan dess
skydd ej mer behöfves, och blomman träda fram i sin
fulla pragt, med säkerhet förebådande den herrliga frukt,
som innehåller mensklighetens stora förvandling och nu
utgör föremålet för dess skönaste och ädlaste hopp.
Det går i denna stund en hemsk och dyster aning
genom många tänkande menniskors bröst, vid
föreställningen om det gamla Europas framtid. Redan 1807,
då våldets magt nyss hade utfört en af sina hurtigaste
bragder, och tunga, mörka, åskdigra moln alltmer
sammanskockade sig öfver Europas centralstater — yttrade
en, både såsom statsman och häfdatecknare utmärkt,
man*): "Min tro, att menskligheten en gång skall komma
fram till fridens och frihetens förlofvade land, är väl
fast och orubblig, men jag är nästan lika säkert
öfvertygad derom, att den Europeiska civilisationen är så
djupt genomgripen af sjukdom, att den måste gå under
först." Denna tanke har i den sednaste tiden återvaknat
hos många, och hos flera gifvit sig luft i mystiskt
hotande spådomar. De, som vända sina tankar utåt och
ej betrakta något annat än mensklighetens yttre ställ-
*) Mackintosh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
