Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru i rak strid emot dess princip, gjordt försök, au
underkufva den Slaviska folkstammens centralkraft,
alldeles hämma dess började civilisation och försätta den i
samma förslafvade tillstånd, hvaruti alla dess
stamförvandter utom det Ryska väldet ännu betinna sig*). Det var
*) Att anfallet, såsom historiskt factum, lrar denna betydelse och
så uppfattas af mängden, isynnerhet vid den sinnesstämning, som nu
är berrskande, torde väl såsom sagdt böra medgifvas, men det är
nästan omöjligt att antaga det en sådan afsigt hystes af Napoleon
sjelf och utgjorde det egentliga motivet till hans företag. Ingen
Europeisk Regent har någonsin med sådan ihärdighet och consequens
arbetat för tillvexten af Rysslands magt, son) Napoleon ifrån och med
1807. Han tillät icke allenast Ryske Kejsaren att föröka sitt välde
på Sveriges och Turkiets bekostnad, utan han uppmanade honom
äfven dertill. Sjelf förkrossade han en af de begge starkare
grannstaterna, Preussen, så, att endast en liten återstod blef qvar, och detta
såsom det uttryckligen uti Tilsiter-traktaten sages, endast på Ryske
Kejsarens förbön. Hvad Österrike beträffar, så var hans bekrigande af
denna stat, såsom tekant, ihärdigt, och 1809 uppmanade han
Ryssland, att biträda till dess förstöring, en uppmaning, bvilken Ryske
Kejsaren till utseendet men icke effectivt åtlydde. Löftet att
återställa Polska Monarchien blef aldrig uttryckligen gifvet, blott genom dels
falska ocb torna ord, dels vissa förberedande åtgärder, förespegladt,
och man har för mycket skäl att förundra sig öfver Polens
äfventyrande aristokraters enfaldighet att tro derpå, att man numera skulle
kunna anse det hafva innehållit någon verkligt allvarlig mening.
Fredsunderhandlingen i Tilsit och mötet i Erfurth äro för vigtiga
momenter i Napoleons politiska historia, att de skulle kunna strykas ut
derifrån; och att antaga, det den mening han då öppet ådagalade och
ännu syntes åtminstone till slutet af 1809 bibehålla, skulle inom två
år derefter hafva öfvergått till en alldelss motsatt, vore att påbörda
honom en inconsequens så djup, att den knappt kan vara förenlig med
en verkligt politisk charakter. Alan har uppgifvit åtskilliga andra
motiv er, »som äro personliga och icke politiska, såsom begär att
genom ännu flera segrar föröka sin redan nog mycket bländande
krigsära, önskan att uti ännu en hufvudstad till få dictera fred åt en
öfvervunnen fiende, och med trophéer, hemförda derifrån, föröka
Pariser-folkets beundran ocb ytterligare bekräfta deras undergifvenhet, lystnad
att hämnas den vägran, hans frieri till en af Storfurstinnorna erfarit
och de högdragna ord, som i anledning deraf utaf Enkekejsarinnan
och åtskilliga ibland den högre Ryska adeln blifvit yttrade, o. s. v.
Men dessa motiver äro för små att kunna anses såsom hufvudsakligt
verkande. Man torde deremot hos detta anfallskrig hafva skäl att
hypothetiskt antaga en djupare plan, hvars idé kan gifya consequens
och’ öfverensstämmelse åt handlingar, som annars synas rakt strida
emot hvarandra. Man skulle nemligen kunna antaga, att långt ifrån
att genom kriget vilja inskränka, stäfja eller upphäfva den Ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
