Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derföre den Slaviska folkstammens framträdande
endräg-tiga, trogna och starka folkskraft till försvar både af
magten, Napoleon tvertom bade för afsigt att eröfra den, taga den i
sin egen kand, dethronisera Alexander och den Romanowska ätten,
och sjelf blifva Rysslands sjelfherrskare. Den dubbla Kejsarekronans
lysande diadem skulle väl utgöra en skön prydnad för hans panna,
men man bör icke påbörda honom att det egentligen var denna
fåfängans frestelse, som bestämde bonom till det djerfva företaget. Det
lofvade honom nämligen en vida större och reelare vinst. Hans välde
i Europa kunde endast derigenom få någon verklig trygghet. Så
mägtigt som herrsklystnaden äfven genomträngde hans själ, kunde han väl
dock icke undgå att inse det hans välde i dess dåvarande skick, så
lysande dess yttre skepnad äfven må hafva varit, doek var alldeles
artificiellt och hade icke någon annan verkligt lefvande grund, att hvila
på, än Fransosernas nationalfåfänga. Men den Slaviska folkstammens
vid lydnad vana massor, hvilka ännu stodo qvar på den
civilisations-processens lägre grad, der en mera despotisk statsform är passande
och naturlig, erbjödo, såsom han sannolikt tyckte, åt hans magt en
starkare ocb fastare grundval. Men det var icke blott den förökade
förmågan att hålla Europa i tukt, som denna eröfring skulle gifva
bonom, utan den fria dispositionen af den Slaviska folkstammens hela
kraft skulle, jemte hans magt öfver det egentliga Europas
stridskrafter, sätta honom i stånd att med säkert hopp om seger och framgång
tåga in uti Asien, och der icke allenast eröfra Constantftiopel och
Orienten, utan äfven tränga fram till Ostindien, och derifrån utdrifva
Engelsmännen. Constantinopel och Indien lockade med underbar magt
hans håg, och eröfringarne af dem voro ett par älskligstankar, som
ofta tittade fram ur bakgrunden af hans oroliga själs verdsåskådning.
När han anträdde tåget till Ryssland, sade han: "jag är bestämd att
blifva verldens diktator och hvad jag är nu, är blott en esquisse till
den stora tafla, jag är kallad att fullända". Efter det framgångsrika
fälttåget 1809 brukade han ej sällan yttra: "Efter 10 år skall min
dynasti vara den äldsta i Europa". Så länge Napoleon egentligen
eftersträfvade blott väldet öfver Frankrike var Caesar hans favorithjelte,
men efter det han ville vinna envåldsmagten öfver Europa, blef det
Carl den Store, och vid tiden af hans företag emot Ryssland,
sysselsatte sig hans tankar och studier, efter hvad någre berätta, mycket
med Tamerlans historia. Detta var naturlig och consequent fortgång
på den bana han engång beträdt. Hans character var ifrån början
genomträngd af verldseröfringens tanke, och rörelsekraften i hans
inre var
— — — — —–— nescia virtus
Stare loco.
Det är idealet af ett sådant verkligt verldsvälde, hvilket han trodde
sig född att grundlägga, som gifver någon prägel af genialitet och
sammanhang åt hans behandling af Europa och dess bestående
samhällsskick. Ty förstöringen af detta blir då icke ändamål utan
medel. Verldseröfrarens character är titanisk, himmelsstormande,
menniskofientlig, men den är i sin art stor, och mer eller mindre
motsvarande Miltons herrliga skildring af sjelfviskhetens daemoniska
personification. Utan denna verldseröfringens grundtanke deremot, bär Na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
