Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sjelf och af den magt, hvaraf den nu sammanhålles,
som utgör det factiskt betydelserika uti den första akten
poleons historiska roll stämpeln af något helt annat än storhet. Hans
strid med verldskandeln erinrar nog mycket om det bekanta
ridderliga angreppet på väderqvarnen. Han tyckes nemligen icke haft något
annat för ögonen, än jåtteqvinnan Britamiia, och såg icke verkligheten
af det hemlighetsfulla urverk, uti hvilket hjulen drifvas af de samtliga
tolkens industriella krafter, och som oupphörligt tillvexande i sina
gigantiska dimensioner krossar äfven den mägtiges förmätna hand, då
ban rörsöker att djupare ingripa deri, för att styra eller hämma dess
rörelser. Han stridde äfven med civilisationen, ansåg den för rutten
och trodde att ban kunde göra dermed hvad han ville, då han hade
800,000 man. Men oaktadt den nuvarande Europeiska civilisationen
må vara djupt genomgripen af förderf och förruttnelse, hafva dock
pulsslagen af den dess innersta grundkraft, som ännu gör den till
mensklighctens mägtigaste utvecklingsorgan, ännu icke upphört, och
öfver denna centralkraft hafva soldathopar, vore de äfven tioduhbelt
större än den, på hvilken Napoleon förtröstade, ingen magt. Europas
historia är besvärad af starka skuggor, men den innehåller dock
tydligare, än någon annan del af menniskoslägtets bäfder, det stora
factum, att samhället och dess myndighet måste, för att hafva bestånd,
stå på den eviga sanningens och rättvisans heliga grund, och att de
oupphörligt förnyade försöken att uppföra deras byggnad på
grundvalen af lögn, våld och fräck tilltagsenhet, förr eller sednare skola
mötas af förgängelsens förkrossande hand. Hata stridde med culturen
oeh förklarade att allt, som hos denna uppenbarar dess inre kraft och
upplyfter den till frihet och oberoende, är föraktlig, fredstörande och
skadlig ideologi, och han återställde kyrkan, icke af religiös tro,
utan af politisk beräkning och af begär att göra det högsta och
heligaste hos menniskan underdånigt under den personliga
berrsklystnadens magt. Han stridde med de speciella folkskrafterna och ville,
genom deras fullständiga underkufvande, uppbygga en all national
utveckling hämmande, enformig despotism. "Jag vill, sade han, göra en
nation af alla Europeiska stater. Det skall blifva för dem alla en
lagbok, en appellationsdorostol, en myntsort, ett slags mått och vigt,
och Paris verldens hufvudstad". Detta var dock blott botande ord.
Men att han icke åtnöjde sig med, att Franskan var diplomatikens
och hofvens språk, hvilket är att anse såsom Ludvig XIV:s
antieuropeiska storverk, utan i de underkufvade länderna äfven gjorde den, såsom
det i synnerhet i Tyskland var händelsen, till den inre förvaltningens
officiella språk, var en verklig handling, som med djupare fiendtlighet
ingrep i den verkliga nationaliteten, än de öfriga projecterna
någonsin skulle förmått. Han kämpade med den personliga friheten, och
ville med herrskaremagt intränga äfven inom dess tankeverld. De
godtyckliga arresteringarnas och statsfängelsernas system utfördes icke
allenast till en ytterlig vidd, utan fick äfven laglig bekräftelse genom
Gode penal och Gode de Pinstruction criminelle, hvilka utgöra
Napoleons egen egentliga lagstiftning, ty Gode civil hör honom till, endast
till namnet och blef af honom i många högst väsendtliga delar, äfven
före utgifvandet af criminal-lagarna, genom speciella ordonnancer,
uppbäfven. Dock ur djupet af sjelfva statsfängelserna, till trots af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
