Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, hvilken fattad af den eviga sanningens kärlek och
hopp, kämpande uthärdar tviflets skärseld och söker, att
genomträngande det förgängligas förlåt, omedelbart
uppfatta tingens inre positiva grund, hvilken heter Vetenskap.
Carl Johan älskade och beskyddade den bildande
konsten; men han värderade icke så mycket konstverket
sjelft, som icke mer den verksamhet, hvarigenom det
uppkommer. Han medgaf derföre åt de konstnärer, hvilkas
verksamhet han tog i anspråk, en större frihet i valet af
ämnena för deras behandling, än konstens beskyddare
vanligen bruka. De colossala bildstoder, genom hvilka
det tilläts Fogelberg, att i yttre verklighet uttala sin
ungdoms älsklingstanke, utgöra en minnesvård af den
frihet, hvilken Carl Johan medgaf åt de konstnärer, som
åtnjöto hans uppmuntran och understöd.
Men ännu närmare slöt sig Carl Johan till
skalderna och vetenskapernes idkare. Han gaf dem understöd,
belöningar, befordran och utmärkelser, men detta hafva
äfven andra furstar gjort. Det som åter i detta
förhållande utmärkte Carl Johan, var att Han med flera af dem
umgicks såsom vän. Så var det händelsen med Tegnér,
Geyer, Wallin, Järta, Wingård, Berzelius, Svanberg och
flera andra, af hvilka några ännu öfverlefva Honom, och
troligen erinra sig dessa stunder af förtroligt umgänge
med den store Konungen, såsom solblickar i sin lefnad.
Ett alldeles eget förhållande synes hafva ägt rum
emellan Honom och de begge förstnämnde, Tegnér och Geyer.
Der betraktade han sig, såsom jag tror, till en del såsom
lärjunge. Han ansåg desse utmärkte män såsom vårt
lands förnämste poetiske tolkar af de nordiska folkens
nationalitet, och Han önskade således, att genom dem
förvärfva en närmare och innerligare bekantskap med
Nordens verkligt lefvande ande. Detta har en dubbel
märkvärdighet. A ena sidan vittnar det om Hans kärlek till
de Nordiska folkens inre lif, och å den andra om Hans
insigt i skaldegåfvans djupa betydelse. Han ansåg henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
