Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan alla äro genomträngda af en så ädel, hjeftligt from
och stark tillgifvenhets anda, att jag måste bekänna det
jag icke någonsin sett något dermed jemförligt. När man
betraktar dessa mot hvarandra stridande fakta, kan man
ej undgå att finna, det tillgifvenhetens män hufvudsakligen
eller nästan uteslutande fästa sig vid Carl Johans
personlighet, då deremot hatets och smädelsens egentligen
rigta sig emot hans politiska character. De sednare
angripa väl äfven ganska ofta hans personlighet, men de
ådagalägga derigenom blott, att det är passionens magt,
och icke öfvertygelsens, som de åtlyda. Det är med djup
sorg, som vi måste inse, att den personliga tillgifvenheten
är förgänglig. Ofver de flesta af oss hvilar redan
ålderdomens tunga hand, och vi kunna med bedröfvelse
förutse att efter några år skall det den varma kärlekens
blomsterstånd, hvilket vi planterat på Carl Johans graf,
förvissna, och den hatets magt, emot hvilken vi
derigenom vågat höja vår svaga protest, möjligen blifva
segrande. Det tillhör oss således att något närmare betrakta
våra motståndare i ansigtet, för att komma till insigt i
deras verkliga mening och i den egentliga grunden till
deras hat.
Den punkt, omkring hvilken de angripande
egentligen sammanrota sig, är 1812 års politik. Deras
påstående är nämligen att i den allmänna spänning, hvari
den raskt fortgående verldsstriden då försatt Europas alla
samhällen, Sverige bort träda på Napoleons sida och icke
på Rysslands eller, såsom det rättare borde heta, på
Europas. Om man äfven betraktar detta påstående icke
ifrån någon högre ståndpunkt än blott den praktiska
klokhetens, tyckes dess orimlighet vara så tydlig, att det är
nära obegripligt huru man någonsin kunnat på allvar yrka
det. Utblottadt och skuldsatt som Sverige då var, kunde
det icke alls föra något krig, vare det mot hvilken som
helst, utan subsidier, och det hade varit oförstånd att
vänta sådana af Napoleon. Att taga och tvinga hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
