Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hans system men icke att gifva och understödja. Lofva
kunde han väl understundom, men att hålla var icke hans
sak. Att den både i uppgifter och löften särdeles
opålitlige hertigen af Bassano till en underordnad Svensk
diplomatisk agent muntligen yttrat ett sådant löfte, var
således af ingen vigt; och dessutom var hvad det
föregifna löftet innehöll så otillräckligt, att Svenska
regeringen icke kunde emottaga det emot förbindelsen att ställa
40,000 man i fält. Dessutom är det sannolikt att
Napoleon icke var särdeles angelägen om att hafva Sverige
till bundsförvandt. Han har väl sedermera sagt, att han
bort före fälttågets början försäkra sig om både Sveriges
och Turkiets medhåll — men på denna tanka kom han
först efteråt. Då han anträdde fälttåget åter, var han så
genomträngd af sjelfförtröstan och segerhopp, att han
föraktade bundsförvandters biträde; och det är troligt att
hans afsigt var att, efter det han underkufvat Ryssland,
äfven angripa dess grannriken, för att lägga äfven dem
under sitt välde och han önskade dertill hafva fria händer.
Ytterligare kunde Sverige icke till Ryssland
öfversända en enda soldat, utan Englands medgifvande, ty ett
fälttåg till lands öfver Torneå kan endast den tänka
på, som uppgör fälttågsplaner på chartan, utan att taga
i beräkning motverkan af climater, årstider, bristande
tillgångar m. m. hos de länder som skola genomtågas.
Gustaf IV Adolph förlorade sin krona och för
Sverige Finland, genom att i förening med England kriga emot
Ryssland och Frankrike i förbund. Så öfvermödigt detta
äfven var, var det dock verkligt förstånd i jemförelse med
att i förbund med Frankrike föra krig emot Rysslands
och Englands förenade magt. Man har mycket och,
såsom det synes, med skäl talat om Gustaf Adolphs
oförstånd, men den jargon som hos mängden blifvit fördom
1812 års politik vittnar, att i bedömmandet af militäriska
och diplomatiska förhållanden, det i vårt land funnits
och finnas ännu oförståndigare män, än han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
