Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att under det Sverige ännu var inveekladt i krig med
England, öfversända hela dess försvarskraft till Ryssland,
på ett lindrigast sagt, äfventyrligt fälttåg, och blottställa
vårteget land för en lätt och troligen fullständig eröfring,
hade varit en så ytterlig dårskap, att den öfverträffat icke
allenast Napoleons eget fälttåg till Ryssland, utan äfven
alla andra oförståndiga offensivkrig, som någonsin blifvit
företagna, och dock har man ännu, efter det 40 år äro
förlidna, hurtighet att klandra Carl Johan för det han
icke begick den.
Men om Sverige verkligen hade kunnat till Ryssland
öfversända en armee för att understödja Napoleon, hade
denna dock, enligt Bonapartisternas eget påstående, icke
förmått bringa honom någon hjelp. De hafva nämligen
tusende gånger sagt, att för Napoleons besegrande i
Ryssland, den Slaviska folkstammens folkskraft, tapperhet och
uppoffringsnit betydde alldeles ingenting, utan att det var
vintern ensam, som slog honom. Om åter detta är sannt,
så följer deraf, att Svenskarne, om de försökt att
biträda honom, icke hade kunnat uträtta något emot hans
egentliga fiende, ty att de skulle kunnat köra bort
vintern, hafva icke en gång Bonapartisterna påstått, ehuru
det är inconsequent af dem att icke göra det.
Dessutom skulle Napoleon af fremmande
hjelptroppar icke hafva kunnat vinna något understöd. Den armee,
med hvilken han intågat i Ryssland, var redan alldeles
för stor. Det är icke med stora folkmassor, som sådana
eröfringsföretag kunna framgångsrikt utföras; utan
dertill fordras såkallade kärntroppar i ordets strängaste
bemärkelse, och dessa icke i ett större antal, än att den
ordning, lydnad och omsorg, som utgöra nödvändiga
villkor för upprätthållandet af kraft och helsa hos en
armees gemensammalif, kunna fullständigt äga rum*). Den
*) Detta bestyrkes äfven af historien om den förnämsta
eröfringsstat, som funnits på jorden. «Comme les armees des Romains n’étoient
pas nombreuses, il étoit aise de pourvoir å leur subsistance; le chef pou-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
