Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anses för ett af de största och starkaste välden, som
någonsin funnits på jorden. Det förakt för Slaverna i
allmänhet, som har sin grund uti det Germaniska
högmodets ingifvelse, gör att’ man vanligen anser de
förstnämnda små folkens betryckta ställning vara alldeles i sin
ordning, hvaremot den mägtiga staten är föremål för ett
fanatiskt hat. Detta hat underhåller och eggar sig sjelft,
genom en sjelfgjord och flitigt underhållen fruktan för
den hatade statens inkräktningslystnad och fiendtlighet
emot Europa. Denna fruktan är dock särdeles enfaldig,
i fall den icke är endast föregifven blott för att
underhålla hatet. Rom föll genom sitt eget inre förderf, och
icke genom barbarernas öfvermagt, och så har det väl
äfven varit händelsen med alla samhällen som gått
under. Att Europas statsförbund, civilisationens hittills
uppnådda högsta och största utvecklingsform, skulle hafva
något att frukta af yttre fiender är en inskränkt och klen
tanke. Men om den revolutionsprocess, som nu i mer
än ett hälft sekel fortgått inom detta stora samhälle och
blott tidtals tillbakahållits af yttre tvångsmedel, skulle
äfven framdeles komma att fortfara och tillväxa, skall väl
tiden äfven för Europas fall en gång inträffa, och det är
möjligt, att den Slaviska folkstammen har den
bestämmelsen sig förelagd, att då genomgripa förderfvet och
blifva den ur folkskraftens sköte framträdande hämnare,
hvarom Judafolkets propheter fordom talade, och kallade
för verkställare af den Eviges straffdomar. Att genom
fanatiska anfallskrig, och oupphörliga bekännelser både
af hat och af fruktan, uppmana de Slaviska folken att
bereda sig till denna verldshistoriska roll, genom att hos
sitt tänkesätt utveckla en djup och oförsonlig fiendtlighet
emot Europa, att consolidera sina krafter och att genom
begagnandet af alla de rika tillgångar, deras länder
innehålla, blott för krigiska ändamål, gifva åt sin magt en
för deras fiender alltmer tillväxande fruktansvärd
storhet — tyckes väl vara temligen vanvettigt. Detta synes Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
