Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan hafva klarare insett än måhända någon annan — och
Hans yttrande, att samhällets bikupa har mer att frukta af en
getinghop, som smugit sig in ibland dess innebyggare
än af det yttre våldets örn, har tillämpning äfven på
detta stora förhållande. Han såg väl, att Rysslands magt
var stor, men Han fruktade den icke ty Han insåg, att
det icke är derifrån som faran hotar Europas frihet och
sjelfbestånd, utan denna har sin utgångspunkt uti
civilisationens egen djupa förfärliga sjukdom, hvilken den
nuvarande culturen är för svag att bota och besegra. Ehuru
krigare ifrån sin ungdom och under sin mannaålder en
lycklig och segerkrönt härförare, älskade Carl Johan dock
icke kriget. Han ansåg det för en djup både
förstöringsoch förvildningskraft, hvilken kunde rättfärdigas och
blifva aktningsvärd, endast då den användes till försvar
för freden, friheten och civilisationen. Anfallskrig
ogillade Han deremot strängt och ansåg det vara hög tid
för Europas vårdare och styresmän, att sätta en gräns
för dem. Att Europa borde i förhållande till den
Slaviska folkstammen och dess mägtiga rike iakttaga en väl
till starkt försvar beredd och vaksam, men tillika
fredälskande och vänlig politik, var så mycket mer Hans
öfvertygelse, som det fanatiska hatet åt detta håll är ett
af de medel, genom hvilka det Europeiska tänkesättets
revolutionära sjukdom närer och underhåller sig sjelf.
Dessutom har den civilisationsprocess, som börjat inom
det stora riket, behof af inflytelsen af Europeisk cultur,
hvilket åter fordrar ett vänligt förhållande, och denna
inflytelse borde väl icke vara likgiltig och ännu mindre
förhatlig för någon Europé, som förmår begripa, att
Europa har till sin högsta bestämmelse, att vara
centralorgan för en sann culturs utbredande öfver jorden, och
att i samma mån det emanciperar sig ifrån denna
bestämmelse och i förhållandet till jordens öfriga folkslag
låter styra sig blott af vinstbegär, roflystnad och
inkräktningsanda, bereder det förr eller sednare sitt eget fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
