Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hämmar för långliga tider fortgången af
mensidighetens verkliga utveckling. Carl Johan stod för högt,
att icke vara fri ifrån den ensidiga inskränkthet, som
anser civilisationen vara blott menniskoverk och således
fördömmer alla former deraf, som icke öfverensstämma
med den typ, hon erkänner såsom den enda rätta.
Lifvad af den heliga verldsordningens upplyftande tanke,
kunde Han derföre icke undgå att inse, det den Ryska
magten är en både för stor och för stark verklighet, att
icke hafva ett högre ändamål sig förelagdt i försynens
stora plan, och Han tänkte således derpå annorlunda än
med hat och tillgjordt förakt.
Det är väl vågadt att antaga det Carl Johan kände
och insåg betydelsen af Finland i dess nuvarande
ställning, och uppfattade detta lilla samhälles bestämmelse
ifrån en ljusare sida, än menniskor vanligen förmå; men
af en personlig erfarenhet tror jag likväl att Han gjorde
det, ehuru jag måste anse Hans föreställning derom hafva
varit mer kärleksfullt anande än klar, fullständig och
bestämd
Carl Johans fredliga tänkesätt emot Ryssland är
således både i ord och gerning starkt och fullständigt
uttaladt, men endast den särdeles enfaldige kan deruti
finna något slags uppoffring af sjelfständighet eller någon
eftergifvenhet för öfvermodiga anspråk. Tvertom är
Carl Johan den förste Svenske Konung, som förmått
ingifva Rysslands beherrskare aktning och verkligt förtroende.
Om man nu jemför denna sida af Carl Johans
polititiska character med det hos Svenskar i allmänhet
rådande tänkesättet, äger emellan dem en spänning rum,
*) Vid den enda enskilda uppvaktning hos den store Konungen,
hvilken omständigheterna förunnade mig, yttrade Han: «I)et är af vigt
för Nordens fred, att Finland prospererar och finner sig belåtet i den
ställning det nu innehar.* Jag har sedermera ofta allvarligt tänkt på
den djupa vishet, som innehålles i dessa ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
