Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var vår kämpaålders idealiserade gestalt, och
möjligen inför en sansad efterverld dess förklaring. Jag tviflar,
att någon verkligt ädelsinnad Svensk yngling funnits, som
icke åtminstone i något ögonblick af sin lefnad känt sitt
hjerta klappa vid minnet af denne, det Nordiska
kämpalifvets tragiske ynglingahjelte. Han bar hat till flärd, lögn
och bedrägeri, föraktade veklighet och njutning,, och hans
okufligamod lyfte honom upp öfver dödens hot, öfver
farorna, motgången och olyckan. Hans vördnad för den Eviga
rättvisans fordran ingaf honom den frestande föreställningen,
att han var bestämd att vara dess straffande arm, och han
sträfvade derföre till gerningar, som ligga öfver den vanliga
menniskans både tankeverld och verkningskrets. Men det
var just bakom denna vördnad för rättvisan, som hans inre
fiende lurande gömde sig — och denne var den hatfulla
hämndlystnaden. Genom denna till öfvervälde inom hans
själ utvexta passion, fördunklades hans förstånd och
nästan förvildades hans hjerta, och han förde slutligen sitt
folk ända till undergångens brant. Men hvad har detta
hans folk ärft, genom sin hjeltes minne. Hans höga
hjeltedygd har blifvit gäckad och förhånad af veklighetens,
småsinnets och det inskränkta förståndets män, men
skuggsidan af hans character, hatet och hämndlystnaden har
hans folk tillegnat sig såsom arf, och det har hos dem,
såsom det tyckes, mycket förkofrat sig. Kannstöperierna
om 1812 års politik och den jargon, som nu i ett par år
varit allmänt gängse, vittna nemligen, att
hämndlystnaden, Rysshatet och öfverdådet nu äro lika starka
herrskarekrafter inom det gemensamma Svenska tänkesättet,
som de voro det i Carls eget bröst, då han tågade upp
till slagfältet vid Pultava, den theater, der den tragiska
slutakten af Sveriges kämpaålder omsider blef utförd.
Men är äfven det brusande hjeltemodet qvar? —
Kanske! Dock är det något svårt att igenfinna det, som
egentligen utgör tecknet till ett folks verkligt lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
