Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personlighetens förhållande till menskligheten och till
samhället, ty der har den, till trots af individuella
brister och skuggor, utvecklat en verklig storhet. Vi äro
skyldige att erkänna detta, när nämligen den personliga
inflytelsen varit af den art, att den för längre tid, genom
flera generationer förändrat mensklighetens och
samhällets antingen character eller ställning. Detta erkännande
åtföljes dock å ena sidan af förvåning, djup bedröfvelse
och de mest nedslående betraktelser och å den andra af
vördnad, tacksamhet och förhoppningsrika tankar. Den
menskliga storheten har nämligen framträdt i
verldshistorien i tvenne hvarandra rakt motsatta former. I den
ena har den varit en den förfärligaste förstöringskraft,
och icke allenast omedelbart åstadkommit det rysligaste
elände utan äfven för längre tid och, såsom det stundom
synes, för alltid hämmat eller förvridit culturens fortgång
och civilisationens utveckling. — Detta verldshistoriens
stora factum försätter dess betraktare, då han söker att
djupt uppfatta sitt föremål, i en verkligt fruktansvärd
sinnesstämning. Han stannar förvirrad och undrar, och
tvifvel uppstiga i hans inre af den förfärligaste art,
emedan de angripa det heligaste i hans tankeverld, hans tro
på försynen och den eviga verldsordningen.
Men, till mensklighetens lycka och till glädje för
betraktaren af dess öden, finnes det äfven en annan art af
personlig storhet; och denna tillhör dem, hvilkas innersta är
genomträngdt af medvetandet af den Eviga raagt, som icke
blott leder och styr, utan äfven ursprungligt bestämmer vårt
slägtes öden, och hvilka derföre såsom sitt lifs högsta
mål eftersträfva, att blifva tjenare åt denna heliga magt.
De kunna väl i uppfattningen af sin bestämmelse någon
gång möjligen misstaga sig, men om deras inre är
verkligen rent, händer detta dock i hufvudsaken ganska
sällan. De fatta deremot tydligare än andre tidens
verkliga behof, och gå mensklighetens fordran och försynens
bud till möte, med undergifven hyllning, med varmt nit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
