Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal, afstod Håkan ifrån att vidare fordra antagandet af
hans påbud. Och detta var vishet och rättvisa. Ty att
med våld påtruga folket en ny religion, om hvilken det
i sin okunnighet trodde, att den var konungens eget
påfund och ett svekfullt medel, att göra dem till trälar,
kunde icke anses för rätt och motsvarande
christendomens fordran, aldraminst af Håkan, som djupare än sina
samtida, åtminstone i Norden, insåg att christendomen
var en förvandlingsakt af menniskans innersta och
således icke kunde vinna väldet öfver detta, utan genom
andens kraft. Men Norrmännen stadnade icke der med
sina anspråk, utan de fordrade äfven att konungen sjelf
skulle deltaga i hedendomens cult, blota, äta hästkött vid
offermåltiden och dricka skålar för god årsvext, fred m. m.
Att Håkan lät af sin vän och trogne undersåte, men
hedendomen starkt tillgifne, Sigurd Jarl öfvertala sig att på
offergillet i Läder hyckla ett sådant anhängeri med
hedendomen, är en fläck i hans minne, ty allt hyckleri är
bedrägeri och lögn. Men att, såsom Olof Tryggwason
och flera andre sedermera dömde deröfver, anse det
ådagalägga ett verkligt affall ifrån christendomen, är
ytligt och falskt. Håkan var tydligen friare ifrån
vidskepelse än någon annan i norden på hans tid, och ansåg
således icke hedendomens väsende ligga uti dessa, dess
gudsdyrkan tillhörande bruk och ceremonier och trodde
sig derföre till förekommande af inbördes krig, kunna
yttra fördrag med dem, så motbjudande de äfven för
honom voro. Detta gyckel förnyades året derpå vid
offergillet på Möre; men vid samma tid bröto
Thronderna landets fred, förstörde trenne af Håkan uppförda
kyrkor och mördade lika inånga prester. Underrättad
derom ansåg han dessa förbrytelser för åtminstone
begynnelse till verkligt uppror, och således sig skyldig, att
med vapenmagt kufva och strängt straffa dem.
Derifrån hindrades han dock genom ett oväntadt anfallskrig
af Gunhilds söner, som då hunnit samla talrika strids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
