- Project Runeberg -  Skålar och föredrag i Carl Johans-förbundet den 8 mars / 1857 /
60

Author: Israel Hwasser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krafter. Dessa anfallskrig förnyades ännu tvenne gånger
under Håkans lifstid, och ehuru han i dem alla segrade
och grundligt nedgjorde och tillbakadref sina fiender,
hufvudsakligen genom sin egen, och några sina
vapenbröders nästan utomordentliga tapperhet, är det dock
tydligt, att han skulle satt landets lycka, fred,
sjelfständighet och bestånd i ytterlig fara, om han under en så
hotande och osäker yttre ställning, skulle genom ett ovist
och förhastadt nit, retat massan af folket, som ännu
hufvudsakligen bestod af hedningar, till allmän
uppresning. Uti sin sista drabbning, der han såsom vanligt
fullkomligen segrade, blef han emot slutet sårad af en pil,
hvaraf han efter några timmar förblödde. Näst före sin
död yttrade han en djup och bitter ånger icke deröfver,
att han underlåtit, att använda våld till befordran af
christendomens antagande, utan deröfver att han, då han
ej förmått införa christendomen, icke försakat sin krona
för att lefva med christna män, och gemensamt med dem
vara en Guds verklige tjenare. Efter sin död sörjdes
han djupt af hela Norrska folket, hedningar och christne,
vänner och ovänner. De tillade honom det sköna
namnet af den gode och sade, att aldrig månde jemngod
konung komma efter honom, i Norrige. Ejwind
Skaldaspiller sjöng Hakonarmal till hans ära, och detta
skaldestycke har fortlefvat genom tiderna, såsom ett af de mest
värderade minnen ifrån den nordiska skaldekonstens
tidehvarf. Det är väl hedniskt till innehåll, bilder och språk,
och således föga passande för en christen konung. Men
det är så genomträngdt af en djup och varm känsla att
läsaren deraf än i dag måste deltaga i den sorg, hvars
oförställda uttryck det är. Det slutar med följande
strofer:

På lycklig dag varder
Den furste buren,
Som sådan kärlek vinner.
Hans tid skall alltid blifva
Med ära nämnd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:56:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skaljohan/1857/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free