Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga endrägten med sin starka hand sammanhåller dess
folk, kunna de med säkert hopp eftersträfva den sublima
bestämmelsen, att blifva en sådan culturens och
civilisationens fristad. Det vore dock önskligt att det vishetens
bud, som uppmanar, att icke reta skaran, blefve något
allvarligare åtlyddt, än hittills, isynnerhet i den sednare
tiden, varit vanligt; och dessutom borde det
ihågkommas, att stoltheten icke förmår segra öfver fruktan. Så
länge faran ännu är på afstånd skryter väl stoltheten
hurtigt nog, men då hon kommer närmare, faller den
vanligtvis ihop. Det är åter derf förtröstan, hvilken
ensamt medvetandet af en högre bestämmelse förmår
ingifva, som segrar öfver räddhågans magt och gör
menniskan stark vid farans möte. Så länge den vestliga
Nordens gamla ställning fortfor, Danmark kufvade eller
åtminstone mägtigt tillbakahöll Norriges nationalkraft och
Sverige hade qvar sin väl af folket särdeles oförståndigt
älskade, men dock högst vådliga offensivställning till
Ryssland, kunde ett sådant medvetande icke uppkomma,
och så skulle äfven sannolikt förhållandet blifva om
Sverige och Norrige skulle vara söndrade ifrån
hvarandra, antingen genom sin politiska ställning eller ock
genom tvedrägt. Nu åter då de äro förenade för att
eftersträfva ett öfver deras skiljda interessen upphöjdt,
gemensamt mål, är det yttre villkoret för utvecklingen
af denna stora tanke, till bestämmande och enande kraft
inom det gemensamma tänkesättet, så gifvet, att det
nästan skulle kunna väcka förundran om dess uppkomst i
längden skulle uteblifva. Men deremot en gång
utvecklad till en tänkesättet genomträngande kraft, skall den
åt detta gifva endrägt, ädelhet, kraft och ett temligen
säkert hopp om en genom tiderna fortfarande frihet och
sjelfständighet. Carl Johan hyste icke allenast denna
stora tanke och var deraf i sitt innersta genomträngd,
utan Han uttalade den både i ord och handling med den
fullständighet, tydlighet och kraft, att väl sällan de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
