Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTROLLAD. 43
Sven ljuda så gladt, ljöd i dag för hans öron lik-
som en själaringning.
Hvad var det, som var förändradt? Ingenting
mer än han själf, han var feg, det var hela saken,
feg nu, då han skulle tala vid Ingrid, då han
ämnade bedja henne bli hans brud, hans för hela
lifvet.
»Nu ska’ midda’n smaka,» sade fader Bengt,
då klockan ringde.
»Tack, inte för mig,» svarade Sven.
»Jag trodde du var hungrig, du har ej gjort
annat än sett på klockan hela sista timmen.»
»Jag skulle träffa någon under middagsrasten, »
sade Sven urskuldande.
»Nå, men midda’n?»
»Tack, det får vara med den så länge. »
Sven tog som vanligt sin bössa på axeln,
följde landsvägen, liksom om han ämnat sig IiII
bruket, men när han kom till krökningen af vägen,
och ingen från torpet längre kunde se honom, vek
han af åt höger in i skogen.
Han kände väl till vägarna och gick raskt
framåt. Redan på långt afstånd hörde han, hur
Ingrid klappade kläder, men snart tystnade ekot
af slagen. Sven stannade och lyssnade.
»Skulle Ingrid redan hafva slutat och begifvit
sig på hemvägen?»
Sven började åter gå; han påskyndade sina
steg, men aldrig hade vägen ned till sjön förefallit
honom så lång.
Nu började han dock närma sig stranden.
Här och där skymtade vattnet fram genom träden ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
