Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamla ekarna.
’ tanför den lilla torparstugan där högst uppe pa
de kala bergen, som sträcka sig längs nord-
västra sidan om Kinneviken, sågs en liten parfvel,
barhufvad och barfotad, med håret och den tunn-
slitna jackan fladdrande för vinden, stå och se dit
ned öfver det leende landskap, som utbreder sig
väster om Bösshamnsbergen och af dessa skyddas
mot de olika vindar, som med växande kraft hvina
öfver Venerns stora yta och svepa kring de ofrukt-
bara bergen. Mellan dessa ligga torpets små jord- ,
lyckor inbäddade och bilda liksom gröna fläckar,
hvilka bjärt afsticka mot de enformigt grå bergen,
där inga träd gifva skugga för sommarsolen eller
skydda för höstvindarne, när dessa tjuta i knu-
tarne och Venerns vågor vräka högt mot stranden.
Nere i dalen är en helt annan natur; där
utbreda sig Ängens vidsträckta ägor, längs ut-
med en vik af Venern, som här frångår sin van-
liga storsjökarakter, skär in i landet och bildar
otaliga små vikar och sund, i hvilkas lugna vatten
stränderna med sina många holmar och uddar
spegla sin frodiga grönska. Och där, på slätten,
stå fälten i brokig fägring, säden böljar på åkrarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
