Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 DE GAMLA EKARNA.
öfver hvilka en eller annan liten lummig kulle
reser sig, och hvilka omslutas af leende, frodiga
hagar eller stora mörka skogar.
Timme efter timme kunde den lille torpar-
gossen stå så där och med längtansfulla blickar
se ut öfver slätten, dit ner till herregården, dit
hans far hvarje morgon gick för att först på
kvällen återkomma.
»Den som fick följa med ändå,» tänkte han.
Fadern var nog lycklig att få tillbringa hela
dagen där nere i den fredliga, leende dalen, men
en sådan lycka kan ju blott vara de stora förunnad.
»Vänta bara,» tänkte Carl-Erik, »min tur
kommer väl också, och då–––––»
Ja, livad han då skulle göra, det hade han
inte riktigt klart för sig ännu, men det skulle han
nog veta då.
Och tiden gick, och Carl-Erik stod ej längre
dagen i ända och blickade dit ned åt dalen, han
traskade den långa vägen till småskolan och gick
slutligen den ännu längre vägen till folkskolan.
När han var hemma, hade han läxor alt läsa och
måste dessemellan leda Hjälma, under det denna
afbetade gräset i dikena.
AlIt emellanåt glömde han likväl både katekes
och Hjälma, och stod som förr och såg dit ut
öfver dalen.
»Men hva’ går åt dek, Carl-Erik,» ropade då
modern, »du låter ju Hjälma gå å äta midt i hafren,
mens du står å bliger te väders. Jag tror den
pojken är rent förhäxader, » mumlade hon för sig
själf och kastade en skygg blick dit ned åt dalen,
i det hon sprang för att jaga kon ur hafreåkern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
