Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19° HANS FÖRSTÅ FLAMMA.
En morgon träffade han en gammal bekant
från Sverige.
»Kommer du upp på Salongen i dag,» frå-
gade denne.
»Det tror jag knappast,» svarade Algot.
»Det var skada, ty jag ska’ dit med en svenska,
en fröken Strandell.»
»Bertha Strandell,» sade Algot, och det före-
föll honom, som om orden uttalats af någon annan
än han själf.
»Känner du henne?»
»Ja, litet, vi äro båda från X-köping.»
»Då kunde du gärna möta oss på Salongen
vid ett-tiden.»
»Jag skall försöka, om jag kan få tid,» sade
Algot.
»Det var riktigt hederligt af dig, ser du, Anna
Säfström är med henne, och därför ville jag gärna,
att du skulle ta’ hand om fröken Strandell.»
»Nå ja, så får jag väl lofva det då.»
Algot visste, att det ej var för Fritz Brovalls
skull han lofvat komma, men han ville ej ens för
sig själf erkänna, att blotta namnet Bertha Stran-
dell hos honom hade uppväckt en mängd gamla
minnen och känslor.
Han lämnade vännen och gick framåt längs
de folkrika boulevarderna, men bullret nådde
honom icke, vimlet såg han icke; framåt, framåt
skyndade han, under det tankarna ilade tillbaka,
långt tillbaka, till forna tider, till stunder af lek
och stunder af allvar, men i leken som i sorgen
deltog Bertha Strandell, och så stod åter den
forna lekkamratens bild framför honom, ej längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
