Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FÖRSTA FLAMMA.
blek och matt som en af forna tiders daguerrotyper,
nej, lefvande och färgrik som en af hans egna
taflor, förskönad så som endast en målare kan
försköna sitt ideal, och allt efter som ungdoms-
idealet framstod ljusare och klarare, förmörkades
och fördunklades en mängd andra bilder, som
intagit ett alltför stort rum i hans själ.
Han greps af ångest, han kände sig så usel,
så ovärdig nu, då han skulle framträda inför
henne. O, att han kunnat återköpa flera år af
sitt förflutna lif, att han kunnat framträda värdig
sitt första ideal. Men hur förändrad var inte han,
under det att hon —––– Nej, han var ovärdig
att återse henne, och därför beslöt han att icke
uppsöka henne. Några timmar därefter dref dock
en oemotståndlig makt honom till — Salongen.
Där var mycket folk, och Algot gick tank-
spridd förbi taflorna, han kände ju dem alla, slut-
ligen stannade han dock framför ett porträtt af en
liten mörklockig flicka, det hade han visst icke
sett förut; han betraktade det länge, och det antog
allt mer och mer de kända dragen sedan fordom ;
så, just så var Bertha, då de skildes.
Han väcktes ur sina drömmar af Fritz Bro-
vall, som slog honom hjärtligt på axeln.
»Följ med mig bort till din tafla, så får jag
presentera dig.
Algots hjärta bultade häftigt, under det han
följde vännen till andra ändan af salen.
Framför Algots tafla stod en grupp människor ;
han lät blicken fara öfver dem, men kunde ej upp-
täcka sin ungdomsflamma, Bertha Strandell. Under
I9I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
