Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 HANS FORSTA FLAMMA.
»Ha’ träden och graset där hemma i Sverige
också underkastat sig Handarbetets vänners dom, »
frågade Algot. »Men hvar tog Fritz och fröken
Säfström vägen,» tilläde han, liksom hade han ej
väntat svar på sin första fråga.
De sågo sig omkring i salen och funno snart
de borttappade fåren.
De båda unga sutto på en soffa, men midt i
denna samling af folk och konstskatter tycktes de
ej se eller höra något annat än hvarandra.
»Det tyckes vara klart dem emellan,» sade
Algot, då han en stund betraktat dem.
»Omöjligt,» förklarade Bertha StrandelI, »de
känna ju knappast hvarandra. »
»Kanske just därför,» anmärkte Algot.
De närmade sig, och de båda svärmande
väcktes ur sina drömmar. Fritz reste sig upp och
slöt Algot häftigt i famnen.
»Jag är den lyckligaste varelse på jorden,»
sade han, »Anna är min trolofvade. »
»Nå, lycka till då, Fritz. »
Anna reste sigäfven; hon stod framför Bertha
helt blyg och med sänkta ögonlock.
»Är det möjligt,» frågade Bertha skarpt, >är
det möjligt, att du lofvat bli hans hustru?»
»Ja,» hviskade Anna och slog upp ögonen,
som strålade af en fuktig glans.
»Men vet du, om hans föregående Iif är dig
värdigt?»
Anna skakade på hufvudet.
»Jag vet, att han älskar mig och att jag
älskar honom.»
»Nå, men sedlighetskrafvet, Anna?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
