Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE UNDER REVOLUTIONEN.
velat, stödd på utlandet, kufva revolutionen, och ett våldsamt
hat växte helt naturligt fram mot honom och hans familj.
Sant och lögnaktigt blandades om hvartannat. Kungen
afbilda-des som ett behornadt* svin, Marie Antoinette som harpya.
Då yttrande- och tryckfriheten hade bistra tider under
revolutionen. och till och med fransmän drogo sig för att säga eller
teckna lifsfarliga roligheter, hur mycket det än kunde bränna på
tungan och klia i fingrarna, så gingo en Marat och en
Robespierre i allmänhet fria från karikatyrer, och först då den
sistnämnde pedantiske och moraliske massmördarens eget tomma
hufvud rullat ner från schavotten, vågade man sig fram med
torra och tråkiga bilder, där man såg honom krama ett
människohjärta, så att blodet rann.
De fredligare modekarikatyrerna bli vid slutet af den
tioåriga krisen allt allmännare.
J. B. ISABEY (1767 —1855) har på ett ganska lustigt sätt
tecknat den eleganta världen på det s. k. Lilla Koblenz vid
nuvarande Boulevard des Italiens, där stolar voro placerade på
gatan (bild 117). På en stol i bakgrunden vräker sig Murat, känd för
sitt tarfliga sätt. General Bonaparte, som snart skall skickas till
Egypten, promenerar med Talleyrand, som i den tjugunioårige
generalen anar en inbringande vän. Tenorbarytonen Garat rör
sig med något af den högaktning för sig själf, som af ålder
varit sångares arfvedel, och märker ej att Paris’ skönaste dam
fattat hans arm. Det är Madame Récamier. Åskådarna få
ej mycket godt af hennes fägring, ty hon tillhör den sorts
eleganta damer, som till följd af hattens form då kallades les
invisibles. Bilden utfördes 1798.
Under direktoriets svaga regering, då Frankrike enligt
Bonapartes österländske tjänare Rustem så slående liknade Orienten
med »beduiner» röfvande och mördande på alla vägar, och där
skatterna liksom i Egypten måste utkräfvas genom soldater, fick
karikatyren en relativ frihet och behandlade ofta dagshändelserna.
* Otaliga gånger liar i skämtbildens historia förekommit, att man utrustat den
bedragne äkta mannen, >le cornard», med born. I de latinska länderna använde
man som hänande gest att, med inåtböjande af långfinger och ringfinger, sträcka
ut pekfinger och lillfinger, »faire les cornes». Däraf uttrycket »få horn».
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
