Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet - Gavarni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAVARNI.
I sista stadiet sitta de stackars kvinnorna och kura som
gamla ugglor, suckande efter de tider, då de hade sin loge
på operan och fingo äta hummer: »Skalderna på min tid ha
krönt mig med rosor, och i morse hade jag ej en droppe starkt att
dricka och inget snus för min stackars näsa.» Med en förträfflig,
oöfversättlig fransk ordlek låter Gavarni en gammal enögd
gumma med dammvippa i ena och en gräddsnipa i andra handen
sucka: »Encore si j’avais autant de ménages à faire que j’en ai
défaits.» Hon skulle således vara nöjd att få städa åtminstone
lika många hushåll, som hon vändt upp och ned uti sin ungdom
(bild 163). Ur nästan alla synpunkter stär denna serie främst i
Gavarnis verk.
En plats för sig intog den äfven i tidningen Paris
publicerade »Les propos de Thomas Vireloque», ett slags filosofisk
kolingstyp, bakom hvilkens giftigheter man kanske väl ofta
igenfinner Gavarnis egen lifsleda (bild 165). Hans satser äro ibland
för litterärt utmejslade, men ofta välgörande beska: »Gamla
historien, mina lamm», föreläser den åldrige trashanken, »handlar
om dem som äta upp och dem som ätas upp. Den nya rör sig
om dem som lura och dem som låta sig luras.»
Till några djurplågande gatpojkar säger Vireloque: »Man
får ej göra de där små stackarna ledsna, de äro djur liksom vi,
de äta också upp hvarandra.)
Gavarnis sista år voro dystra. Penningtrassel, familjesorger
och sjukdom nedbröto den en gång oemotståndlige dandyn.
Han, den elegante bohémienen, som i en af sina underskrifter
skildrat konstnärs-själarnas starka svängningar mellan hänförelse
och missmod i orden: »Quand ils ne sont pas très gais, ils sont
très tristes», han fick i många och långa år erfara sanningen af
den senare hälften af denna sats. Gavarni dog 1866.
2420 07. Laurin. Skämtbilden.
209
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
