Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTMARTRESKOL AM.
Afbildningar efter Watteau eller Tiepolo hänga i hans ateljé,
och af dessa 1700-talsmästare har han lärt behag och hållning,
men hans konst är fullt personlig, och dessutom är hvarje
affisch af hans hand genomsyrad af hvad fransmännen kalla
parisia-nism. Chéret har tecknat öfver ett dussin affischer för
pillerfabrikanten Géraudel. »Si vous toussez, prenez des pastilles
Gérau-del!» det kunde man utantill i 1890-talets Paris, och det läste
man ej minst i Le Courrier Frangais, ett
Montmartre-tidnings-företag, som förtjänade mycket både på de Géraudelska
annonserna och de Chéretska affischerna, hvilka följde med tidningen
som konstbilagor.
Under det Chat Noir förde en mera obemärkt tillvaro,
blef Le Courrier Frangais först det mest fullödiga uttryck för
Montmartrelynnet och sedan vida känd öfver hela Frankrike.
Den började utkomma 1884. Dess redaktör var Jules Roques.
Le Courrier Frangais är den främsta franska skämttidning
under 1800-talets senare hälft. Glansperioden infaller omkring
1890. Här rita nästan alla de bästa franska skämttecknarna,
och ett noggrant studium af denna tidning är en
nödvändighet för den, som vill tränga in i Montmartrekonstens väsen.
Det är alltid svårt att jämföra konstnärliga värden, men det
förefaller, som skulle den ur rent artistisk synpunkt vara nummer
ett bland alla de skämttidningar, som utkommit. Den enda,
som kan täfla på allvar, är Simplicissimus, hvilken i komisk
kraft är öfverlägsen sin franska medtäflare och genom sin stora
omväxling, sin aktualitet och ej minst genom sin färg skulle
kunna göra den rangen stridig. Men hur ypperliga än den
stora tyska tidningens medarbetare äro, så verka dock
åtminstone de bästa årgångarna af Courrier Frangais på längden mera
konstnärligt värdefulla. De Willetteska teckningarnas fantasi,
skönheten och kraften hos en Louis Legrand, och först och
främst karikatyrens stormästare Forain, hvilken utom Daumier
väl knappast har någon medtäflare i skämtteckningskonstens
historia, gifva Le Courrier Frangais en plats för sig. Tidningen
vänder sig till en konstbildad herrpublik, underrubriken
meddelar, att den sysselsätter sig med Littérature, Beaux-Arts,
Théàtre, Médecine, Finance. Hvad de tre första ämnena angår,
45—100296. Laurin, Skämtbilden. _
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
