Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike: Montmartreskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
är därom intet annat än godt att säga, de två senare torde
väl närmast pä svenska betyda annonser för alla dessa
värdelösa patentpiller, hvilka den galliska tuppen plockar i sig utan
att därför bli märkbart kryare, och de betalade bankpuffar, som,
om de följas, ofta kunna ha ganska dåliga följder för ekonomien.
Tonen är i allra högsta grad
stridslysten, om också något
inkonsekvent. Engelsmän och
tyskar äro naturligtvis
behandlade med antipati, ehuru
utan sakkännedom. Det hör
till mysterierna, hur det kan
vara möjligt att afsky dessa
två folk, så, som fransmännen
gjort det, utan att lära sig
hvilka deras dåliga eller
löjliga sidor äro. Med starkare
förakt och grundligare
förstående riktar man sig mot den
akademiska konsten, en
Bouguereau blir här typen, under
det att Georges Ohnet blir
den beskedliga
bracklittera-turens syndabock. Den gamle
senatorn Béranger, som
arbetar för inskränkningar i det
enligt hans tycke alltför
pittoreska gatlifvet, är särskildt
föremål för Willettes
utpräglade motvilja och förekommer hela redaktionen och alla
medarbetarna som ett motbjudande exemplar af protestantisk läsare.
En sådan typ gör på denna krets ungefär samma pinsamma
intryck af tvifvelaktighet ur nationell synpunkt, som om man i
ett fromt svenskt prästhem på landet hörde, att en framstående
riksdagsman vore jesuit och tänkte energiskt arbeta i kammaren.
Adolphe Willette är barnet inom Montmartreskolan. Med
en hos fransmän ej ovanlig afsky beskrifver han sin barndom
283. plerrot.
Teckning af Ad. Willette.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
