Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fenan 3s; alt kinden, tinningame och det
egentliga locket äro beklädde med mycket små
fjäll. Fjällen, som bekläda kroppen, äro aflångt
fyrsidiga och ligga uti mycket tydliga, parallela
vader, som löpa snedt nedåt och bakåt. Olvan
ögonen silta 2 ä 3 små taggav, bakåt riglade.
Bröslfenorna äro i spetsen tvära, liksom
af-klipta, liafva i5 strålar, af hvilka de a:ne
öf-versta äro enkla, de 7 derpå följande i
spetsen 4-delta, samt de 6 nedve tjockare och i
spetsen 2-delta. Bukfenovna ävo små, lätt
sittande, af eLt meva vevlikall läge, halva G
strålav hvavdera, de a:ne första enkla, de
andva i spetsen 2-delta. Sidolinien löpev
nästan alldeles vak, nävmave ryggen än buken,
bliv något stupande nedåt i gvanskapet af
sljevlfenan. Fjävsingen är prydd med ganska
litliga färger, som på eget sätt omvexla med
hvarandra i form af smala, albrulna, snedt
löpande band, hvilket bäst‘uppfattas på figuren.
Första vyggfenan äv framtill mörk med nära
sammanlöpande, stövre, svarta Uäckav och
rödbruna strålar, baktill blek; en svart ehuru
mindre fläck finner man på analfenan i trakten
af ;):de strålen. Den bakre ryggfenan är blek
i roten, med ett gult band längs efter midten,
och med blå spets. För öfrigt få vi, livad
färgerna betvälla, hänvisa till figuven. S0111
bukkaviteten är ganska inskränkt, linner man
tarmkanalen ligga spivalfovmigt hoprullad;
magen äv liten, men temmeligen tjock och fast;
kring magmunnen sitta 6 st. blindsäckar.
Lef-vern består af 2:ne lober, den venstva
betydligt stövve än den högra, vid hvilken gallblåsan
är fästad. Simblåsa saknas. Urinblåsan är lång,
och foga bred. Ryggraden beslår af 40 kotor.
Fjärsingens vanliga stovlek vid
Skandinaviens kust äv emellan g och 12 tum i
längden; men man tväffar dem, som hinna än-
da till i5 tum; en af denna längd erhölls
förliden sommar i Bohuslän. Den förekommer
längs utmed vestra kusten, och ingår äfven i
Öresund. Som den lefver ensligt, får man
denna fisk aldrig i någon mängd, men den är för
öfrigt alldeles icke sällsynt. Alla fiskare frukta
i hög grad för Fjärsingen och bortkasta genast
alla dem, som de händelsevis (iinga dels på
krok dels med nät och not. Anledningen till
den fruklan och afsky, som man hyser för
Fjävsingen, är, alt fiskaren ofta ganska
smärtsamt blifver särad af de hvassa taggar, hvilka
ryggfenan bär, och hvarvid man icke cn,utan
flera gånger haft exempel på olycklig utgång
föl’ patienten. Fentaggarne föra likväl icke
något egentligt gift; de äro ej heller så
organiserade, såsom huggormens länder, med
hvilka man velat jemföra dem. Man har derföre
(se Tidskrift för Läkare och Pharmaceuter; i834
Häft. 3, sid. ia’5) förklarat, att de giftiga
verkningarna antingen uppkomma af en mekanisk
orsak, på samma sätt, som då man såras af
glas, benspliltor o. d., eller ock, att det slem,
som afsöndras från kroppens yta, och hvilket
äfven håller fenstvålavne slippriga, skulle,
in-ympadt uti såret, yttra sig som gift. Horn
som hölst, bör denna fisk ined varsamhet
handteras, och fast det ej är sagdt, att alla svåra
symptoiner skola inträffa vid hvarje tillfälle då
någon såras, ty vid dessa som andra blessurer
beror så mycket på subjectets constitution och
tillstötande förvärrande omständigheter: så är
åtminstone deraf en häftig smärta alllid alt
påräkna. Denna lindras säkrast derigenom, atl
såret med en knif genast utvidgas och
begju-tes från en höjd med droppvis fallande kallt
valten, så länge hella förmärkes. Man brukar
i Bohuslän, såsom elt suveränt motgift, att
uppskära buken på den fisk, som sårat, uttaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
